En gård för omställning

Kofot

Heter det bräckjärn eller kofot? Om det heter kofot, heter det i så fall två kofötter eller två kofotar?

Hur som helst, för den som bara slänger en kort blick på den här bilden kan det se ut som två verktyg som ligger och väntar på att användas. Som om det inte spelar någon roll vilken man råkar ta, eller att man känner för en röd och väljer den. Så är det inte. Den ena är nämligen bra och den andra är dålig.

Kofot004

Den röda köptes under vånda för 25 år sedan inför en omfattande renovering. Våndan kom sig av att den kostade några hundralappar. Inga stora mängder pengar, men det kändes som mycket att betala för en så enkel sak som en kofot, även om den är tillverkad i Sverige. Men det var en kanon-investering. Den röda har varit, och är fortfarande, fantastiskt bra!

Kofot002

Den andra däremot, som vi misstänker har varit blå, är inget vidare. Den har svårt att få loss kraftiga spikar och den lämnar alltid efter sig fula märken i träet. Dessutom är den röda gjord av bättre stål, eller så är den bättre härdad. Den tål mycket utan att tappa formen och skärpan.

Träskadorna som den blå skapar kommer sig av att den del av kofoten som ligger an mot träet är för smal. Nästan allt trä, utom möjligen ek, får bestående märken om man inte skyddar det. Den röda är tillräckligt bred för att oftast göra jobbet utan att det syns efteråt. Den hanterar dessutom utan knot spikar av de storlekar som bara finns i gamla hus. Så stora  spikar säljs nog inte längre.

Kofot003

Att den blå har svårt för kraftiga spikar kan bero på att den inte har lika snygg kurva på ”huvudet” som den röda. När den röda får fatt på spiken ligger den an mot underlaget bara någon centimeter från spiken. Det ger en mycket kraftig hävstång. Den blå är rakare alldeles intill spiken vilket gör att hävarmen utgår från en punkt närmare den stora kröken. I stället för en hävarm 80 till 1 som på den röda så blir hävarmen kanske 80 till 4, dvs 20 till 1 på den blå. Stor skillnad.

Kofot001

Den blå typen var vanligast och billigast för inte så länge sedan men nu verkar det som att de flesta nya bräckjärn har ganska bra form. Vilken kvalitet det är på stålet vet man ju inte förrän man rivit ett hus men man brukar få kvalitet efter hur mycket man betalar.

Den röda finns även i miniatyrformat, kanske 15 cm lång. De är mycket söta och finns ibland på disken i verktygsbutiker.  Det är lockande att ha en kofot i fickan och de är förmodligen bra på att ta loss lister. Vi har ingen sådan. Än.

Kofot

Men vi har en annan variant av mindre kofot. Den är gjord av bandjärn eller en plåtbit. Den flexar mycket och är bara bra på att ta loss masonit och gamla våtrumsmattor. Wikipedia har en bild på en som sitter kvar efter ett inbrottsförsök i mars i år. Eftersom dörren inte är gjord av masonit så kom inte tjuvarna längre. Kvalitet lönar sig, både när det gäller dörr och kofot.

Det kanske heter en kofot, flera bräckjärn?

3 kommentarer

  1. Ylva

    Koben?

    • jens persson

      Helt rätt. En kofot, flera koben, möjligen ett koben, flera koben.

  2. Nej Tack Zombies

    Tack för en bra artikel i ämnet. Jag tycker emellertid att det saknas ett stycke om huruvida kofoten ska användas när det blir zombiekatastrof. Det hade varit perfa! Men tack för bra inlägg!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2020 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑