Nu är det slut

Sedan november har jag gått en halvfartsutbildning på Hjo Folkhögskola med Jonas Ringqvist som lärare. En av de bästa kurser jag gått. Jag har lärt mig så oerhört mycket och blivit mer strukturerad och bättre förberedd inför årets säsong.

Nu har jag en plan som borde fungera och är dessutom fast besluten om att försöka följa den. Sista träffen var vi på Bossgården där jag har varit många gånger förut. Tidigare gånger har det varit studiebesök men nu med ett halvår tillsammans rörde vi oss till en ny nördnivå. Så himla skönt.

Jonas började med att gå igenom planen för dagen.

Vi har träffats en gång i månaden under ett halvårs tid men haft mycket kontakt i vår grupp på facebook. Eftersom vi brottats med samma frågor har vi kunnat be om och få hjälp i gruppen. Nästan alla ur gruppen var dessutom med på odlardagarna i Göteborg så det känns som om vi känner varandra. Vi har bestämt att vi ska träffas igen efter odlingssäsongen och det känns bra.

Vi började med att studera jord. Dels genom att ta upp jord med en halvcirkelformad pinne för att få upp jord på djupare lager utan att behöva gräva. Dels genom att känna på jorden och studera den.

Vädret var inte det bästa så vi tyckte alla det var skönt att gå in i växthuset. Där odlar de tomater på halva ytan under plansiloplast med två droppbevattningsslangar från Waterboys i varje bädd. Vi tittade på verktyg och började med bredgrepen.

De som inte hade testat bredgrep förut fick möjlighet att göra det. Jonas bredgrepar alla bäddar för att luckra jorden utan att behöva vända den.

Bredgrepen ska bändas tillbaka bara så man ser att jorden spricker upp och inte som på bilden nedan. Där ville vi kunna studera jorden så därför bände Jonas isär rejält.

Vi gick över till att diskutera hjulhackans för- och nackdelar. Åsikterna gick isär. Vissa tyckte att det var bättre att köra med rensjärn så vi diskuterade tekniker vid hjulhackekörning samt om man eventuellt skulle modifiera den.

Andra halvan av växthuset var fyllt med vinterodling. Spenat och vinterportulak finns att skörda och smakade mycket gott. Dessa grödor fryser ihop och tinar men klarar det och växer vidare när temperaturerna går upp och ljuset återkommer.

Sedan var det dags för olika modeller av såmaskiner och deras för- och nackdelar. Först ut var Earthway som flera testat men ingen var nöjd med.

Därefter Sembdner som används till sådder med små radavstånd som rädisor. Vill man ha bredare mellan raderna får man helt enkelt låta bli att lägga frö i varje behållare.

Den verkade ganska smidig. Såbädden måste vara väldigt fin och man reglerar sådjupet genom att höja eller sänka skaftet.

Sist ut var Yang som nu finns till salu på Semenco. Alla som testat var nöjda med den och det känns ju bra eftersom vi precis köpt en. Alla som prövat var dessutom överens om att man måste testa sig fram och lära sig alla inställningar.

Det känns som om man gärna skulle vilja ha en tabell där det står hur man ska ställa in den och en tabell finns på såmaskinen men den stämmer tydligen inte perfekt.

Man ställer in den genom att byta kugghjul på två ställen. Alla kombinationer man kan få fram genom att byta främre och bakre kugghjul avgör hur snabbt den frömatande rullen snurrar. Rullar finns i massa olika modeller för olika fröer så du måste också veta vilken rulle du ska sätta på. Det finns också en borste som ska justeras för att avgöra hur många frön som ska trilla ner i rullens håligheter. Någon berättade att de provkört hemma på ett lakan för att se hur många frön som kommer ut. Jonas kom dock på att radien på drivhjulet inte blir det samma om man kör på ett hårt underlag. Han rekommenderade istället att man väger fröerna och kontrollväger efter en sträcka för att se hur tätt man sått.

Sedan trängde vi ihop oss i skölj- och packrummet. Vi diskuterade skölj av grönsaker och Jonas visade en salladsslunga som de använder till vintersallat.

Kylrummet var inte så fullt eftersom det mesta är sålt men lite vitkål låg lagrat i trälådor och morötter i plastbackar från Jula. Vi diskuterade temperaturer, lagringskärl och luftfuktighet. Jonas poängterade vikten av att kyla ner så många grönsaker som möjligt så fort som möjligt eftersom nästan alla grönsaker får bättre hållbarhet om de kyls ner snabbt.

Förpackningar är ett problem eftersom det inte är så många som odlar i den skala vi gör. Många förpackningar kan man inte köpa om man inte köper en hel pall. Jonas visade några perforerade plastpåsar som de fått tag på för att kunna leverera grönkål till Ica.

Slutligen ägnade vi en lång stund åt att diskutera den optimala storleken på gummiband till olika grödor och om man kan få upp hastigheten i skördearbetet genom att sätta dem runt fingrarna och i så fall vilka fingrar som gav bäst resultat.

På Bossgården drar de upp de flesta plantorna i en växthustunnel utomhus. De har dubbla skikt med plast och en fläkt som blåser in luft mellan dem. Inne i tunneln har de gjort ett inre ”rum” av treskikts bubbelplast för att kunna hålla värmen. Där har de också ett litet element ifall temperaturerna sjunker för lågt.

Jonas har räknat på energiåtgången och jämfört om han skulle driva upp plantorna inne under ledbelysning eller utomhus där ljuset är bra men tillskottsvärme behövs. Det visar sig att det skulle dra mer energi att ha plantorna inomhus än på detta sätt.

Efter rundvandringen gick vi in och jobbade i grupper med att reflektera över våra egna gårdar, våra mål, sammanhang och lösningar. Det är intressant att höra hur andra har tänkt och vad de har satt upp som mål.