Idag var vi hemma och jobbade båda två. Vi gick ut hårt med var sin lista och det flöt på bra så det kändes som om flera punkter skulle kunna strykas innan lunch. Då får man genast känslan av att listans slut är inom räckhåll – vilket är väldigt ovanligt och i princip aldrig inträffar. Det hindrar inte att man hoppas.

Strax före förmiddagsfikat hörde jag en busvissling från Jonas som stod vid ankdammen. Han ville att jag skulle komma. Under ett träd precis vid ankornas damm låg en räv.

Den hade gnagt sig in genom en bräda och låg nu och vilade ihoprullad precis vid vattnet.

I dammen simmade ankorna omkring och brydde sig inte ett dugg om räven. Jonas stod stilla och jag smög försiktigt framåt, rädd att skrämma den.

Den tittade ömsom på mig och ömsom på Jonas men gjorde ingen ansats till att smita iväg eller gömma sig.

Den bara låg helt stilla. Den såg inte sjuk eller mager ut. Pälsen var blank och hullet bra så vi blev allt mer konfunderade.

Det är fascinerande att få se en räv på så nära håll.

Att kunna fotografera på det avståndet kändes skumt.

Rävar är verkligen vackra djur och vi ser dem titt som tätt men de har aldrig varit inne på gårdsplanen förut.

Våra korkade ankor hade inte ens vett att hålla sig på avstånd utan gick upp bredvid räven för att se om vi kom med mat.

Vi visste först inte vad vi skulle göra utan stod tittade på räven som tittade på oss. Till slut insåg vi att räven trots sitt friska utseende måste vara skadad på något sätt. Annars hade den sprungit därifrån. Vi ringde jaktlaget och grannarna för att få tag på en jägare. Vi har bara var sin halv jaktlicens vilket kändes som en brist i detta läge.

Till slut fick vi tag på jaktledaren som ringde en annan i jaktlaget och inom en timme var han på plats med ett hagelgevär och sköt räven. Under tiden turades vi om att stå och vakta räven. Vi ville inte att den skulle slinka iväg om den var svårt skadad.

Det visade sig att rävens ena ben var brutet och svansen var nästan helt av. Den måste ha blivit påkörd av en bil och tagit sig upp till oss för att desperat få tag på något lätt byte att äta. Den gnagde av en bräda vilket måste ha tagit en bra stund. Väl inne i ankornas hägn kom den inte åt dem då de lätt simmar ut i dammen. Den stackars räven gav då helt enkelt upp och la sig under trädet tills vi kom och hittade den. Sorgligt.

Listorna blev inte slutgjorda idag heller.