Grisslakt – varning för bilder

Så var det dags. Egentligen skulle grisarna ha slaktats redan förra hösten men då hann vi inte med. Vi har också velat fram och tillbaka om vi ska skaffa kultingar eller ej. Nu blev det inte så utan i lördags slaktade vi Agneta och Anni-Frid. Lite sorgligt var det. Mats kom för att hjälpa till och det kändes väldigt tryggt och bra. Han hjälpte oss när vi slaktade lammen förra hösten och vi vet att han har bra hand om djur och gör det på ett respektfullt sätt. Till vår hjälp fick vi också Sara och Milú.

Vi förberedde en fålla utanför grishagen. Grishagen är förvandlad till lervälling så där kunde vi inte slakta. Vi hade förberett med extra god mat som bröd, päron och äpple så grisarna var pigga på att gå in i fållan. Tanken var att vi skulle bedöva dem med bultpistol för att sedan avbloda dem men det är stora djur med liten träffyta och de hade inte någon tanke på att stå still för att underlätta för oss. Till slut insåg vi att riskerna var för stora att vi skulle missa hjärnan så Mats fick avliva dem med älgstudsaren istället. Vi tog Agneta först och Anni-Frid åt glatt vidare och brydde sig inte ett dugg om att kompisen slaktades bredvid.

Sara och Milú tog hand om blodet som ska bli blodpudding. Det gäller att vispa tills det svalnat. Anni-Frid brydde sig verkligen inte ett dugg om vare sig skott eller att kompisen låg död vid sidan om. Vi hade förberett oss på att det kanske skulle bli oroligt så vi ville vara så snabba som möjligt och ta livet av båda innan vi tog hand om kropparna. Grisblod har verkligen en enormt röd kulört. Det blir ganska mycket

Grisarna var så stora så slaktkropparna fick hissas upp med traktor och skogskran. Det vanligaste är att man skållar grisar för att bli av med håren och sedan har man skinnet kvar. Våra grisar är till största delen Linderödssvin och därför hårigare än vanliga produktionsgrisar. Därför flådde vi dem istället för att skålla av håren. De var dessutom så stora att det skulle bli riktigt besvärligt att skålla dem.

Allt skinn ska skäras bort och sedan ska huvudet avlägsnas.

Sedan skär man upp buken för att få ut inälvorna. Man tar också ett trikinprov som man skickar in för analys. Förhoppningsvis visar det inte något konstigt utan vi kan använda allt kött. 

Sedan la vi upp slaktkroppen på bilsläpet och backade in det i ladugården för att hissa upp det med block och talja. Där ska de sedan hänga fram till onsdag när vi hinner ta hand om dem.

Efter tre och en halv timme hade vi slaktat, flått och hängt båda grisarna. Det gick över förväntan och var inte så otäckt som vi hade ställt in oss på. Men lite sorgligt känns det allt.