Vi har haft ankungar i köket ett bra tag. De kläcktes när det var som kallast och eftersom mamman inte brydde sig om dem så var vi tvungna att ta in dem för att de inte skulle dö.

Vi lyckades inte med alla men tre har vi lyckats hålla liv i. De har bott i en back med halm och en handduk i köket under en värmelampa.

Ankförvaring i köket har sina nackdelar för det luktar en del även om man byter strö till dem ofta.

Största faran har nog varit att vi skulle glömma dörren så katterna kom åt dem och någon gång har katterna smitit in, men det har gått bra. I början matade vi dem med uppblött äggula och startfoder. Vi har också matat dem med en del ärtskott, mungobönsskott och boveteskott.

Två av ankungarna har växt rejält men en är mycket, mycket mindre än sina syskon. Den verkar äta lika ofta men växer helt enkelt inte lika fort.

I veckan insåg vi att de blivit för stora för sin back så igår fick de flytta ut i ladugården.

Nu bor de i en hundbur där vi hängt värmelampan. Det har ju också blivit betydligt mildare så risken för minusgrader i ladugården är över för säsongen. Vi tror att de kommer att klara sig bra.

Hundburen står precis vid de andra ankornas bur och de verkar vara lite intresserade av varandra. Förhoppningsvis innebär det att det blir lättare när flocken ska slås samman. Vi byter vatten i ankornas badkar var tredje dag men det ser alltid lika skitigt ut förutom första kvarten. De andra ankorna ruvar på nya ägg så vi får se hur många ankungar vi har när sommaren kommer.