Författare: jonas (Sida 49 av 53)

Elräkningen för februari kom för någon dag sedan. Vi har valt att få räkningen månadsvis för att få en påminnelse om hur mycket el vi gör av med. Och det gör vi – av med för mycket. Det är inte helt lätt att veta var elen används. Gården drar sitt och huset drar sitt, på räkningen är de i samma summa.

Jag skulle tro att de flesta elleverantörer har lika enkel service som vår har. Man loggar in på deras sida (eller ”Mina sidor”…) och hämtar data för valfri period. Man kan få ut sin förbrukning per timma, dag eller månad. Timalternativet kan vara intressant om man vill skärskåda en kall period eller en helg när ingen var hemma. Ett detektivarbete för att finna vad som drar onödigt mycket el.

Här är vår elförbrukning förra helgen, lördag och söndag. En eller två timmar i början föll bort, vet inte varför. Enheten är kWh ( 1000 W under en timma). Eftersom det finns en stapel för varje timma så visar staplarna hur hög medeleffekt vi använde den timman.

Man kan se att lördag morgon/förmiddag hade en hög förbrukning. Det ger två bekymmer. Dels måste vi betala för elen, dels så avgör det högsta timförbrukningen under månaden hur hög Effektavgift vi får för den månaden. Effektavgift är ganska nytt för privatpersoner. För inte så länge sedan hade alla en viss storlek på huvudsäkringen och betalade efter det, den varianten är på väg bort och ersätts av Effektavgift. Det är nätägarnas sätt att ta betalt för det som eventuellt tvingar dem att bygga ut elnäten. Hög effekt kan kräva kraftigare ledningar. Vi betalar 108 kr och 75 öre för varje kW för vår högsta effekt under en timma. Inkl. moms. Under februari var högsta förbrukningen 10 kW, dvs Effektavgiften blev 1087,50. Under samma månad köpte vi el för 1321 kr.

Så om vi kan undvika att ha igång storförbrukare samtidigt så kan vi spara tusenlappar under ett år. De misstänkta förbrukarna är elbilsladdaren, tvättmaskinen, diskmaskinen, spisen och kanske framför allt två varmvattenberedare och pannans värmepatron. De flesta i listan har en vanlig kontakt och nöjer sig med 10A säkring. 10A betyder att de inte kan dra mer än 2,3 kW och det gäller även billaddaren. Varmvattenberedarna och elpatronen i pannan går på tre faser och har högre effekt, 4-6kW vardera . Vi bör kunna planera några aktiviteter så att de inte sker samtidigt. Om två personer duschat på lördag morgon kan vi vänta med att starta tvätt- och diskmaskinen tills varmvattenberedarna har kommit upp i temperatur.

Vilket för oss till 2015 som var vårt första hela kalenderår på Östäng.

Våren 2015 var kall. I alla fall hos oss. Veden som följde med vid köpet av gården räckte inte riktigt. Det kan bero på att vi värmer fler rum, på att vi eldar på annat sätt eller något annat. Men nu skyller vi på vädret.

Så veden tog slut. Våra kontakter med närboende var små, vi hade bara bott på Östäng under mörka årstiden. Det blev inte av att köpa någon ved utan vi lät elpatronen värma huset. I efterhand kan man med hjälp av diagrammet konstatera att det var alldeles i början av april.

Det blev dyrt.

Naturligtvis så vill vi på sikt inte bara förbruka elen smartare för att få billigare elnota. Vi vill minska förbrukningen för den är för hög. Första steget är vattenpumpen. Den är av injektortyp och får slita för att hålla uppe trycket. Vi har känslan att den arbetar många timmar per dygn så vi behöver byta den till en modern sänkpump. På lite längre sikt vill vi köpa en ackumulatortank till huset. Då kan vi ha solfångare som ger varmvatten sommartid och så kan vi koppla till kökspannan som kan ge varmvatten vintertid. Det skulle vara perfekt att ersätta elen med sol och ved. Det kanske låter enkelt men kräver ganska många små steg och en del stora investeringar.

Det vi gör just nu för att undvika framtida effekttoppar är att arbeta med nästa vinters ved. Vi vill ha tillräckligt med ved, gärna med marginal. På sikt ska vi ha två vinterförbrukningar ved kluven. Det ger en trygghetskänsla och ved som torkat två säsonger är bättre att elda. Det kan få ta ett par år att nå dit men målet är klart. Fälla, kvista, släpa, kapa, hugga, stapla. Fälla, kvista, släpa, kapa, hugga, stapla. Fälla, kvista, släpa, kapa, hugga, stapla…

Idag kom det riktiga våren med flera plusgrader, nästan vindstilla och sol. Dags att titta till bina.

Vi vill inte störa bina under vintern. Eftersom de inte sover utan äter en del för att kunna hålla värmen så behöver de bajsa, men det gör de inte förrän utetemperaturen är tillräckligt hög. Så de håller sig från november till mars. Om man stör dem under den tiden så är det alltid några som bajsar inne i kupan. Då sprids sjukdomar på ett sätt som inte sker om de bajsar ute som de vill göra. På biodlarspråk kallas det att bina har ”utsot” när de bajsar inne. Det låter gammaldags och det är ganska tydligt att utsot inte är bra.

En kupa står på en lastpall  med gräs under. Gräset döljer det mesta av det som bina kastar ut, men de andra två kuporna står på berg. Där syns det tydligt.

Bin som föds under hösten är tänkta att överleva till våren men alla gör inte det. Hundratals, förmodligen tusentals bin, dör under vintern. De döda bina faller ner och får ligga tills vidare. Bina sitter samlade i ett klot  för att hålla värmen. Drottningen finns mitt i klotet. Att lämna klotets värme för att städa på golvet är livsfarligt när det är kallt, så det byggs upp ett lager med bi-lik på golvet. Det blir ett par centimeter under vissa samhällen. Ofta har fukt fått de döda bina att bli en kaka som inte luktar så gott. Det känns bra att hjälpa bina att bli av med kakan men det kan ju inte ske innan de har vår-bajsat.

Samma kupa ur annan vinkel. Det är uppenbart mer sprätt i det här samhället än i det längre bort. Det syns både på antalet flygande bin och på antalet döda bin som har städats ut.

På våren är det riskfritt att vara framför flustret. Bina är vårglada och flyger omkring. Det kan ju till och med vara så att det är första gången de är utomhus i livet. Klart man är glad.

När locket är av kan man se ana hur starka samhällena är. Bilden längst till höger är samhället med lite dålig sprätt.

Jag har inte hjälpt dem med städningen än men eftersom de har genomfört det som kallas rensningsflykten så är det bara att djupdyka i kuporna för att städa och se hur de mår. Vilken dag som helst när lufttemperaturen är hög nog, ca 15 grader är bra.

I dag har vi ägt elbilen Evalia i sex månader. Ägt är inte rätta ordet. Privatleasat. Kontraktet är på två år och idag passerar vi en fjärdedel av det. Hur har det varit?

Om vi börjar med det som varit bra, så är elmotorn på alla sätt överlägsen bensin- eller dieselmotorer. Segdragning, vridmoment, buller, energiförbrukning och motorbroms. På alla områden vinner elmotorn med 10 – 0. Det är ett nöje att köra elbil och man längtar inte efter att köra brummande avgasbilar på något sätt. Vår bil har ett gigantiskt bagage vilket passar bra när man ska köpa byggmaterial eller hämta 170 kg drav.

Men, över till det som inte funkat lika bra. Vi har varit lite för tidiga. Bilen är tekniskt mycket lik Nissan Leaf som är betydligt mindre och ungefär hälften så hög. Vår bil ska gå 17 mil på en laddning enligt den europeiska mätstandarden NEDC. Det är bara nys. Det är ett mysterium varför NEDC är så kass. Vad hände? Hade alla förnuftiga människor semester? Vår bil kommer 12 mil på en laddning sommartid och 10 mil vintertid.  Skillnaden mellan officiella och verklig räckvidd gäller alla elbilar i Europa. Alla i branschen vet att NEDC-siffrorna är bluff. Amerikanska siffror är ganska realistiska medan de japanska är ännu värre än de europeiska.

Det betyder att det är viktigt att kunna ladda bilen när man är ute och kör, men laddmöjligheterna är inte så utvecklade ännu. Det gör att vi har varit tvungna att planera resor noga och, någon gång, lösa ett transportbehov på annat sätt.

Om man går in på uppladdning.nu så kan man få fram alla tänkbara laddalternativ. Det ser ut så här:

När man ser på den här tabellen känns det som att det inte finns någon risk att bli stående utan tillräcklig laddning i bilen.

Men så är det inte. Så länge man funderar på vilken elbil man ska skaffa är alla laddvarianterna möjliga. När det står en elbil utanför huset så är en hel del av varianterna inte aktuella. För oss med en Nissan är det dessa varianter som står till buds:

Överst: 230 Volt, 10 Ampere, dvs. vanligt vägguttag. Den medföljande kabeln laddar med max 10 Ampere, alltså 2,3 kW. Man kan naturligtvis ta med kabeln för att ladda på vägen men det sker inte så ofta. Det beror på att batterierna i en elbil är stora så att det tar ca 10 timmar att ladda från tomt till fullt. En detalj är att den medföljande laddaren ska dra max 10 Ampere men löste ut 10 A-säkringen då och då. Vi bytte till ett 16A-uttag och det har funkat sedan dess.

Mellan: Mode -3, Typ 1 med fast kabel. Det finns en sådan i Alingsås, hos Hedin bil som säljer Nissan. Den laddar med 16 Ampere och laddar då med 3,7 kW. Det låter kanske som att de laddar med hög effekt, 3,7 kW, men i det här sammanhanget är det inte det. Från tomt till fullt tar drygt sex timmar. Att ladda lite medan man tar en fika eller snabbmat ger för lite. Det kan funka om man har ett uttag där man parkerar, men det finns inte än i Alingsås.

Nederst: Den sista varianten som passar vår bil är något helt annat. CHAdeMO laddar bilen med 40 kW så det tar bara en halvtimma att ladda från tomt till fullt. En halvtimma är lagom för en snabb lunch, en fika eller en promenad. Perfekt.

Det finns mer än hundra CHAdeMO- laddare i Sverige men ingen i närheten. Vi kan snabbladda med CHAdeMO i Trollhättan, Uddevalla, Borås, Jung, Göteborg eller Kungälv men inte närmre än så. Det gör att resor måste planeras noga. Så här ser det ut på en karta med alla CHAdeMO-laddare utmärkta:

Glömde att sätta ett kryss där vi bor men det är enkelt att hitta. En liten bit sydost om Sollebrunn. Man kan också säga att vi bor där det är som längst till alla CHAdeMO-laddare…

Det kostar drygt en halv miljon att sätta upp en snabbladdare. Det är alltså inget som plötsligt kommer att stå där för att någon tycker att det skulle passa bra. Laddaren är dyr och elen billig. Enda sättet att få igen investeringen i en snabbladdare är att få elbilisterna att äta och shoppa medan de laddar. Eller att en kommun tycker att det är bra om elbilister stannar till där.

Det kommer naturligtvis att bli bättre laddningsmöjligheter så småningom. Vi var kanske lite ivriga och ville testa hur det var att ha en elbil och vi ångrar oss inte. Bara tanken på att den förbrukar el för 1,50-2 kr/mil känns bra!

Men det finns en annan del av kontraktet. Vi ska köra 1 500 mil per år, dvs 300 mil totalt. Om vi fördelar den sträckan jämnt så ska vi idag ha kört 750 mil. Det har blivit lite mer. Idag står mätaren på 855 mil, så vi ligger 105 mil före planen. Inget som inte går att göra något åt. Vi kan åka buss oftare även om de går på kassa tider och sommaren bör ge minskad körning. Om vi inte tar en bilsemester…