Författare: jonas (Sida 6 av 53)

Studiebesök vid Vättern

2 november, 2022 / jonas / Inga kommentarer

I helgen var jag (Jonas) i trakten av Hjo och besökte Stefan tillsammans med Lars. En tradition som vi hållit på med i minst 20 år.

Stefan har arbetat hårt under många år för att värma sitt hus på flera olika sätt. Han eldar med ved i en likadan panna som vi har. Hans panna är inget blocketfynd, så den är lite nyare, men ändå samma modell. På pannrummets tak sitter solfångare. Inte för att skapa el utan för att skapa värme och varmvatten.

Just nu är det lite byggröra i pannrummet där det annars brukar vara kusligt prydligt. De två ackumulatortankarna fångar upp varmvattnet från både solfångare och vedpanna. Sedan förser tankarna huset med varmvatten och värmevatten via en kulvert och husvärmen hålls uppe även om ingen eldar på någon dag.

Den röda tanken är expansionskärlet som är viktigt i alla vattenburna värmesystem, men extra viktigt för den som eldar ved. I ett vedeldat system kan vattnet i tankarna variera mellan 20 och 90 grader och då varierar vattnets volym mer än med andra värmekällor. Luftblåsan i expansionskärlet ger vattnet någon stans att ta vägen när det blir varmt.

Det finns en bra anledning till att det är lite rörigt i pannrummet. Systemet ska kompletteras med en tredje värmekälla, en luft/vattenvärmepump. Innerdelen av värmepumpen är uppsatt på väggen till vänster med en gul varningslapp på. De två isolerade böjda rören vid golvet kommer att föra värmepumpens köldmedium mellan den inre och yttre delen.

Just den här luft/vattenvärmepumpen är lite annorlunda. Den är en så kallad split-pump som består av två delar. De flesta luft/vattenvärmepumpar består av en enda del. Sedan blir det lite krångligt eftersom även en traditionell luft/vattenvärmepump har en innerdel, men den innerdelen är bara en ackumulatortank. En split-pump är lite dyrare men den har fördelen att inget vatten finns i utedelen vilket i sin tur gör att risken för minskar för att något fryser sönder.

Planen är att värmepumpen bara ska starta om toppvattnet i ackumulatortankarna sjunker under 30 grader. Det krävs något som ser till att huset inte blir utkylt om solen inte lyser och ingen har möjlighet att elda i pannan. Fram till nu har den funktionen sköts av de båda elpatronerna som syns på den bortre tanken. Värmepumpen kommer att minska mängden el som går åt till ”reservvärmen” (eller kanske ”latvärmen”) med två tredjedelar ungefär. Inte så illa.

När pannrummet var färdiginspekterat åkte vi på rundtur i solen. Västergötland har ju lite historia att bjuda på. Vi passerade först Kungs Lena med palatsruiner och berättelser om krig och slag från när Sverige växte fram.

Sedan närmade vi oss åter Vättern och körde till Almnäs bruk. Vi passade på att köpa en bit utsökt Wrångbäcksost i självbetjäningen. Den görs i Almnäs eget ysteri. Stefan var lite besviken över att de hade tagit bort brickan med provsmakningsostar. Kanske bara över helgen?

På Almnäs egendom står fortfarande ett spannmålsmagasin kvar från 1821. Med kolonner! Pampigare än vilken bank som helst.

Efter hemfärd var det dags för sedvanligt arbete, båten skulle tas upp.

Jag minns inte hur många gånger som Lars och jag varit med om att ta upp Stefans båt men jag är säker på att Vättern aldrig varit mer till sin fördel. Sjön brukar vara kall och vresig men inte denna gång.

Vätterns vågor kan vara så aggressiva att det är helt normalt att ha båten hängande utom räckhåll. Små båtar kan ju bäras upp på land mellan användningstillfällena men tyngre båtar firas upp för att inte slås sönder. På bilden är alla tr båtarna upptagna för vintern och Stefans kättingar väntar på att plockas in. Det blev ett passande slut på en ovanligt varm oktober, att för första gången ta upp Stefans båt utan att frysa!

Att försöka bombera grusvägen

24 oktober, 2022 / jonas / Inga kommentarer

Vi bor vid en grusväg som saknar vägförening. Två tredjedelar av vägen ligger på vår mark, dessutom är vi de som har tillgång till fungerande traktorer, så det blir vi som grejar med vägen. Tillsammans med en ihärdig granne som kommer med skottkärra emellanåt.

Vi får ett kommunalt bidrag som räcker till ett mycket tunt lager grus vartannat år. Det är egentligen för lite grus men eftersom vi inte har en vägförening har vi heller inga medlemsavgifter. Så vi får hantera det vi har.

Grusvägar är i allmänhet stabila men med tiden kommer hjulspåren att synas. På de lägsta punkterna samlas vatten och när en bil passerar skvätter vatten och grus iväg. Efter varje bil blir fördjupningen lite djupare tills vägen har fått ett klassiskt potthål. Vattnet stannar kvar länge i gropen och förvärrar läget efter varje bil som kör genom gropen.

Det finns en klassisk metod för att minska uppkomsten av potthål. Det kallas för att bombera vägen. Bombering är när grusvägen formas så att den är högst i mitten och sluttar svagt åt sidorna.

Det är en rimlig tanke att en väg ska vara så plan som möjligt men det sker två saker som gör att det inte är någon bra idé. Den första är att bilar med tiden bildar hjulspår, så som jag beskrev i inledningen. Det sker kanske inte särskilt mycket när vägen är helt torr men alltid annars, särskilt vid källossning.

Den andra anledningen är att det alltid växer gräs på grusvägens sidor. Kanske inte första året efter att vägen fixats till men efter det. Gräset vissnar och bygger på jordlagret så att kanten höjer sig över vägbanan. Så fort det sker kommer vatten att bli stående i de lägsta partierna efter ett regn och sedan kommer potthålen.

Ett alternativ till potthål är att hjulspåren blir till bäckar i backarna. Vattnet för med sig grus vilket fördjupar hjulspåren. Vattnet hamnar inte i diket utan stannar på vägens lägsta punkt, det blivande potthålet.

Så det finns all anledning till att försöka förekomma genom att bombera. Regnet ska rinna av vägen på tvären utan att bilda bäckar. Så har i alla fall jag uppfattat saken. I eftermiddags fick jag tid så jag monterade på schaktbladet och sänkte ner det högra fästet ganska ordentligt,

Första åtgärden var att skrapa ner grässvål från vägen på platser där det inte finns ett dike utan bara en slänt. Sedan vinklade jag om bladet så att det skulle skrapa grus från vägens ytterkant in mot mitten. Det är lätt hänt att bladet hugger tag och skadar vägen så arbetet fick ske i omgångar med många körningar.

Vårt schaktblad är ett slitet blad från Kellfri. Det glappar i alla leder och är en välkänd lågprisprodukt även som ny, men det fungerar någorlunda. Hjulen har pajat så jag kör med en hand på spaken till trepunktslyften. Inte optimalt. Stödhjulen går nog att fixa. Borde kanske göra det.

Skymningen kom och avbröt innan jobbet blev klart men det kändes som en bra början. Ett minus var att ett regn som försvunnit från prognosen dök upp igen. Det kommer att regna i morgon och det är inte bra när vägen är nyskrapad och mjuk på ytan. Vi får se hur det går.

Fågeldrake

20 oktober, 2022 / jonas / Inga kommentarer

Fåglar gillar majs så när majsen börjar mogna kommer småfåglar och hackar i toppen av majskolvarna. Det kan bli många majskolvar som inte går att sälja och det är ju tråkigt.

I år har vi testat en billig fågelskrämma från Rusta. Den kostar etthundra kronor men trots priset så höll den hela den viktiga tiden, det vill säga sensommaren. Snöret gick visserligen av en gång men det var bara att knyta ihop igen.

Vi vill inte skrämma bort några fåglar under första halvan av sommaren. De behövs för att hålla nere antalet bladlöss, larver och annat som vill äta på grödorna. Så vi behövde komma på ett enkelt sätt att montera upp draken och att ta ner den. Det blev en bit träregel med ett lodrätt borrat hål.

Spöt som gör så att draken flyger bra har ett handtag som är långt nog för att slinka ner i hålet och inte trilla ur.

Visserligen fick vi fågelskador på majsen även i år kanske framför allt för att fågelskrämman kom upp för sent men det kunde varit värre. Fågelskrämman är nerplockad och bör kunna tjänstgöra i alla fall en säsong till. Den är påtagligt billig i konstruktionen men har fungerat hittills, inklusive en kraschlandning!

Arbetsdag på Knutstorp 2022

16 oktober, 2022 / jonas / 1 kommentar

Idag har det varit arbetsdag på Knutstorp hos Magnus och Maria. Vi började som vanligt med fika och genomgång av dagen. Nedtagning av stängsel, grävning av planteringsdike, bäddläggning inför nästa odlingssäsong, upptagning av ett golv och tömning av en trossbotten stod på programmet.

Som alltid är det svårt att uppskatta hur mycket tid saker och ting ska ta så vi började med det viktigaste vilket var att ta ner ett gammalt stängsel runt en lånad hage.

Stolparna var gjorda av undertryckt gran som Magnus spetsat och satt ner för många år sedan. I stolparna var det isolatorer inskruvade och i dem satt det ståltråd.

Hagen har inte varit använd på ett tag så en hel del ståltråd låg nerdragen begravd under smågranar och gräs. Att rulla ihop gammal ståltråd är många gånger en utmaning i sig då den verkar ha ett helt eget liv. Eftersom vi var många gick arbetet dock fort och vi var klara långt innan lunch.

Då åkte vi tillbaka och grävde ett dike som ska bli plantering av framtida syrenhäck ut mot vägen. Grässvålen togs bort och diket fylldes sedan igen med bättre jord.

Två bäddar bredgrepades och gjordes i ordning för vitlöksplantering och ytan mot vägen täcktes med halm.

Sedan var det dags för lunch. Vädret började bli ostadigare men ett gäng märkte ut odlingsbäddar inför nästa säsong och dessa bredgrepades och jord från gångarna lyftes upp i bäddarna för att få viss nivåskillnad. Sedan brakade ovädret löst och alla sökte sig in för att hjälpa till i uthuset. Där hade några tagit itu med ett golv som skulle lyftas bort.