Idag var vi med projektgruppen ”Gårdssamverkan och mobilt musteri” på studiebesök på Jonslundsäpplet och blev rundvisade av Roland Ölander. 
En ekologisk äppleodling som varit igång sedan 2002. På två hektar finns över 1000 träd och mer än 120 sorters äpplen. 
Vi vandrade runt bland äppleträd i raka rader, lagom höga för att vara lätta att plocka. 
En sak som vi reagerade på var att det växte gräs under alla träden. Vi har tidigare hört att man bör ha bar jord under äppleträd för att gräset ska stjäla för mycket näring. Enligt Roland har det ingen betydelse. Han klipper gräset och låter det ligga kvar som näring åt träden. Ingen annan gödning tillförs utöver fallfrukt och gräsklipp. Träden ger 10 ton äpplen om året varav hälften tas till vara och resten får ligga kvar på marken som gödning.
Runt varje träd satt ett stabilt skydd som skyddade framför allt mot grästrimmern. Det såg väldigt trevligt ut till skillnad från de äppleodlingar som har bar jord under träden. En fördel med gräs är dessutom att man slipper jordbakterier på äpplena som trillar ner plus att de landar mjukare. Vi tittade på mängder av träd av olika sorter. Varje ny sort hade en skylt med namn på. Jonslundsäpplet är en unik lokal sort som påminner om Transparente Blanche.
Alla äpplena finns föredömligt listade på www.jonslundsapplet.se. Många sorter hade vi hört talas om tidigare som Katja och Aroma men det fanns också väldigt många sorter som vi aldrig hade hört namnet på. En del sorter blev vi sugna på att skaffa oss så småningom bland annat Birgit Bonnier och Huvitus.
Vi pratade grundstammar, ympris. Grundstammarna köper Roland från Rögle Plantskola och ympris från Brunstorps Gård och Julita genbank. 
Vi pratade beskärning, ympning och sjukdomar. 
Roland visade exempel på träd som var sjuka av kräfta och träd som hade fått sprucken bark för att temperaturen växlat hastigt.
Platsen är ganska utsatt för blåst och därför har de planterat lähäckar av buskvide. En fördel med buskvide är dessutom att bina gillar vide som blommar vid en tidpunkt när det inte finns mycket annat. Bland äpplena fanns också flera paradisäppleträd för pollineringens skull samt buskar av aronia som blandas i viss äpplemust med 5 %.
Skörden säljs som äpplen och must i butiker i närområdet. Sedan 2008 har man också en gårdsbutik i ladugården som är öppen på lördagar under höstarna. I ladugården finns också ett litet musteri med en 80 liters hydropress. 
Musten tappas på glasflaskor i olika storlekar. Senaste projektet på gården var att bygga ett kylrum där äpplen kan förvaras i 1-4 grader för att öka hållbarheten. 
Vi fick provsmaka både vanlig äpplemust och den med inblandad aronia. 
Väldigt gott. Äpplemusten är ganska söt medan den med aroniainblandning hade en liten vuxnare smak.
På måndag ska vi hämta våra 75 äppleträd som ska planteras ihop med de som vi ympade själva förra våren. Vi hade sett ut en yta där de skulle stå men nu med ny kunskap och nya infallsvinklar måste vi kanske tänka om. Träden ska planteras nästa lördag så innan dess lär väl nya planer ha fallit på plats.
Projektet Gårdssamverkan och mobilt musteri har fått stöd från EU:s jordbruksfond genom Leader Göteborgs insjörike.
Att äga och driva en gård riskerar att bli ett ensamt arbete. Var och en går hemma på sin gård och är så upptagen med alla sysslor så man försummar umgänge med andra och avbrott i vardagen. Ofta tänker man och till och med pratar om att man borde träffas och jobba mer ihop men dagarna går och det dagliga arbetet tar över. Det blir sårbart ifall de som driver gården skulle bli sjuka eller skadade. Tanken med gårdssamverkan är att ett antal minera gårdar går samman och lär känna varandra. Varje gård arrangerar en större arbetsdag per år då gruppen gör det som behövs på gården. Det kan vara större arbeten som annars inte blir gjorda som att reparera en stenmur, måla om ladan, gräva nya odlingsbäddar eller annat som gårdens folk känner att de behöver hjälp med. Det skulle också kunna vara en lång lista med massor av smågrejer som annars inte riskerar att bli gjorda. När man träffas hemma hos varandra lär man sig också varandras gårdar och vet var djurfoder förvaras, vad vattenkranar sitter hur djuren ska skötas o.s.v. Det gör att man lättare kan hoppa in och hjälpa till ifall någon behöver resa bort eller blir sjuk. 
Att stärka samarbetet mellan ett antal gårdar på det här sättet kan på sikt leda till nya verksamheter. Vi har beslutat att i första skedet skaffa ett mobilt musteri som kan delas mellan de gårdar som ingår i samarbetet. Musteriet ska vara effektivt och lätthanterligt samt uppfylla livsmedelsverkets krav på hygien. En arbetsgrupp med fem personer bildades som fick i uppgift att nörda in på musteridetaljer. Vad ska vi välja för press och pastöriseringsmaskin? Ska det drivas av el eller gasol? Hur många liter i timmen kan man få igenom varje del i must-linjen? Frågorna är många och då är det bra att några tittar närmare på det.
En marknad har vi hunnit med och den 1 oktober ska vi vara med på Nolby gårds höstmarknad. Marknader är också roligt. Samma kundmöte men utan möjligheten att visa gården och dess verksamhet. På en marknad har vi chans att möta människor som annars inte hade tagit sig ut till oss. Nackdelen gentemot gårdsförsäljning är att man måste uppskatta vad man kommer att sälja och skörda allt i förväg. Det är inte lika lätt att komplettera om något tar slut.
Vi är halvvägs när det gäller uppbyggnaden av grönsaksodlingen. 2018 kommer vi att producera fullt ut så mycket som vi har tänkt oss. Det kommer att vara minst dubbelt så mycket grönsaker som idag. Förhoppningsvis mer eftersom vi lär oss hela tiden. Vi kommer också att utöka med frukt och bär och öka mängden hönor och honung. Så småningom kommer vi även att utöka fårbesättningen. Frågan som kvarstår är dock hur vi bäst säljer det vi producerar.
Vi funderar fortfarande på CSA och kanske kommer vi så småningom att våga pröva det men förmodligen inte nästa säsong heller.