Idag var det dags att köpa lite mer hö av Bror i Jordala. Vår enkla men slitstarka EU-kärra fylldes med 35 små hårdpressade balar. De kostade 20 kr styck. Höet är anpassat till får, tunna strån och ganska blandat. Fåren äter inte allt, men nästan. Nu när vi bara har 10 tackor så går det åt ca en och en halv bal per dag. Vi har bara en av våra egna ensilagebalar kvar och allt vårt löshö är slut sedan länge. Det kommer att ta några år innan vi vet hur mycket foder vi behöver för att klara vintern. Vi lär oss allt eftersom. Veden tror vi att vi har fått kläm på så i år kommer vi nog inte att behöva köpa ved. Om några år kanske vi har klurat ut vad som behövs av allt så vi kan bli mer eller mindre självförsörjande på en del av det vi behöver.
Kategori: får (Sida 13 av 21)
Idag hade vi för första gången besök av veterinär. Inget sjukt djur som tur är utan provtagning. Veterinären skulle komma klockan tio så vid niotiden gick jag ut och började dela upp fåren. Satte upp grindar vid utgången till vinterhagen först. Fåren förstod att något var i görningen så de sprang ut i hagen. Lämnade en lucka och gav dem lite mat och då kom alla in i stallet igen så jag kunde stänga för. Lättare att dela flocken när alla är samlade på mindre yta.
Fåren är nyfikna och stod gärna i vägen när jag satte upp en fålla där jag tänkte samla de djur som skulle provtas. Delade först av den stora fållan rakt av föste varje får till rätt sida innan jag minskade fållan så de fem som skulle provtas stod ganska tätt ihop. Tackor över två år gamla är utvalda för provtagning.
Vi är med i ett program mot sjukdomen Maedi-Visna. Det är en lurig virussjukdom som man kan ha i besättningen under flera år utan att märka något. Sjukdomen går inte att bota och djuren kan inte bilda immunitet mot den. Djur som visar symptom i form av avmagring, andnöd, ledinflammationer eller vinglighet dör inom några veckor. Väldigt många besättningar i Sverige är anslutna till Maedi-Visna programmet och det gör att sjukdomen blir allt mer sällsynt. Veterinären hade med sig en liten trimmer som hon använde för att ta bort päls på en liten ruta på halsen. Sedan tog hon blod i ett rör som ska skickas för analys. Eftersom vi bara har köpt djur ifrån MV-fria besättningar så bör det inte finnas någon risk att våra är smittade.
Fåren var glada när veterinären var klar med provtagningen och de kunde gå ut i vinterhagen igen.
Veterinären var effektiv. På cirka en halv timma hade hon rakat och provtagit fem får samt gjort färdigt pappersarbetet som krävs. Alla proverna skickas nu för analys och vi får besked inom kort. MV-programmet sköts av Gård och Djurhälsan som håller koll på när man behöver förnya sin status och när det är dags att provta. Förmodligen behöver vi inte göra det på länge nu eftersom vår besättning är testad med blovprov nu. Det vanliga är att man därefter bara förlänger statusen efter att djurägaren vartannat år skickar in papper på varifrån man köpt djur och vart man sålt djur.
Sedan var det bara att samla ihop alla fårgrindarna igen och gå och röja ur hönshuset istället.
Enligt regler för sjukdomskontroll måste alla nya får som tas in i besättningen stå i karantän i tre veckor. De veckorna var i söndags äntligen över för Glitters del. Det har verkligen inte känts bra att ha honom stående själv. Förra året tänkte vi försöka oss på brunstsynkronisering vilket vi misslyckades helt med. Istället för en samlad brunst fick vi en enormt utspridd. Vi släppte in Glitter till tackorna och tog sedan bort honom igen. Men efter som vi inte hade hjärta att ställa honom själv så lät vi honom gå med några av ungtackorna. Enligt råd vi fått fanns det inte någon risk att de skulle brunsta så tidigt men det rådet var fel.
Vi vill inte att han ska betäcka några redan nu men vill att han ska få vara med de andra. Därför har han fått ett förkläde på sig. Vi har också satt en färgdyna på honom för att se vilka som brunstar.
Glitter följde villigt med ut ur sin box. Det måste vara skönt att äntligen få röra på sig. Han var väldigt intresserad av tackorna.
De var inte lika intresserade av honom.
När de sprungit av sig ett tag stängde vi in alla i vinterstallet över natten för att de skulle lugna ner sig och det fungerade. Dagen efter jagade han dem inte. De var fortfarande skeptiska men lät honom åtminstone vara i närheten av dem.
Idag tisdag hade han varit på tre av tackorna och det känns bra att han har förkläde. Vi tänker ta av det efter sju dagar och hoppas att han betäcker allihop någorlunda samlat.
Har inte någon aning om om det är en bra idé men vi prövar så i år i alla fall.
Glitter är tillbaka. Ni som följt oss vet att vi förra året skaffade en bagge tillsammans med en närliggande gård. Han var hos oss i september – oktober och flyttade sedan vidare till den andra gården. På båda gårdarna betäckte han alla tackor och vi har fått fina lamm efter honom. Nu börjar det bli dags igen så förra helgen plockade vi hem honom. Eftersom vi är med i Maedi-Visna programmet så har vi förbundit oss att ha alla inkommande djur i karantän i tre veckor. Glitter blev därför direkt installad i en box i kostallet. Det känns inte bra eftersom får är flockdjur. Det är synd om honom när han får stå där alldeles ensam. Vi tittar till honom så ofta vi hinner men det är förmodligen inte alls samma sak för honom som att få ha fårkompisar hos sig.
I fredags åkte Jonas på konsert i Köpenhamn och jag var på mitt lönearbete under dagen. Eftersom Internet krånglade på jobbet så gav jag mig av hemåt tidigare än beräknat för att avsluta jobbet hemma. Tanken var att jag skulle skörda bönor, vintersquash, palsternackor och purjolök till Planeten också och hinna in med det i tid innan jag skulle träffa mina döttrar, min syster och bror och mor på restaurang inne i Alingsås. Det kändes som om jag hade rimligt mycket tid för att hinna alltihop men inte jättemycket tid över. När jag kom hem och tog ur väskorna ur bilen fick jag plötsligt syn på Glitter på gräsmattan. Han har vuxit till sig under året men är en snäll bagge så när jag ställde ner väskorna på gräsmattan så kom han glatt fram och hälsade så jag kunde fånga in honom och leda tillbaka honom in i stallet. När han väl fattade vart vi var på väg så var han inte helt villig att följa med men jag fick till slut in honom. och kunde stänga grinden. Jag förstod var han hade hoppat över så jag satte fast honom i en grimma medan jag gick och hämtade mat till honom. Förmodligen hade han rymt eftersom maten var slut. När foderhäcken var full släppte jag loss honom igen och skulle gå och hämta väskorna på gräsmattan. Då hör jag ett brak bakom mig och ser Glitter försöka forsera en av mina hemmabyggda grindar. Jag har gjort hål där tanken är att man ska kunna hänga vattenhinken och nu var Glitter igenom med huvud och framben men där satt han fast. Det var väldigt svårt att få honom tillbaka in. Han har som sagt växt till sig rätt rejält. Efter mycket baxande och knuffande fick jag honom tillbaka och fick sätta fast honom i grimmskaftet igen medan jag säkrade upp överallt med spännband, en extra grind innanför min hemmabyggda och ett och annat rep. Min hemmabygda grind får jag nog bygga om eftersom spjälorna inte längre sitter fast. Kände noga efter så allt satt fast och gav honom för säkerhets skull ett knippe torkade löv så han skulle ha något annat att tänka på. Då hör jag att det börjar ösregna så jag skyndar mig ut och räddar väskorna från gräsmattan.
In i huset och avslutar det jobb jag skulle göra via internet. Tar med mig det jag behöver för att skörda och går ut i regnet eftersom tiden började bli knapp. När jag kommer ut i grönsakslandet upptäcker jag att flera av våra hönor har tagit sig innanför staketet och håller på att krafsa i grönsaksbäddarna. Fick jaga hönor en bra stund innan alla var ute. Sen skördade jag grönsaker i omgångar och sprang in med dem för att väga och packa. Efter ett par vändor fick jag helt plötsligt syn på Glitter på åkern. Det kändes helt overkligt eftersom jag hade spänt spännband på jämna avstånd över alla grindarna så det var minst 1,5m stängsel överallt.
Den här gången ville Glitter inte komma fram och hälsa vilket man kan förstå. Jag gick efter honom ett tag och fick honom att gå upp mot vinterhagen. Jag insåg ganska snart att det inte var någon idé att föröka jaga efter honom så jag gick istället in i vinterstallet och pysslade med lite olika saker och då kom han efter och jag fick fatt i honom. Sen började en kamp för att få tillbaka honom till stallet. Jag var rejält trött när jag fick in honom och kunde sätta fast honom i grimskaftet igen. Alla spännband var på plats och allt såg ut som när jag lämnat det. Helt obegripligt hur han hade kunnat ta sig ut. Till slut upptäckte jag att sakerna bortanför bordet bakom en 1.50 cm hög skiva var ikull välta. Jag förstår inte hur han har vågat hoppa rakt över skivan när han inte har en aning om vad som är bakom. Det var så han hade tagit sig ut. Han hade alltså hoppat över skivan och bordet och sedan forcerat ytterligare en grind som jag ställt framför utgången ur själva kostallet. Man kan inte annat än att bli imponerad.
I fårkretsar brukar det heta att man som fårägare alltid saknar två remmar hur många man än köper. Jag har inte riktigt förstått innebörden av det förrän nu. Vi har nog inte en enda rem kvar på gården som inte är inblandad i det fort som jag nu har byggt för vår bagge. Dubbla grindar på höjden kräver många remmar och tar lång tid att bygga.
När allt var klart insåg jag att jag inte skulle hinna skörda den mängd grönsaker jag hade planerat. Det var bara att skynda sig att packa in det jag fått ihop redan och sätta sig i bilen och köra in till staden. Det var ett trevligt restaurangbesök men det var inte utan att det var skönt när vi kom hem och jag kunde konstatera att fortet hållit. Glitter är bra på att rymma. Vi får bara hoppas att han inte fortsätter med det när han väl får komma in i fårflocken.