Stor del av vintern har gått åt till att förbereda för att vi ska kunna ta emot wwoofare. Vi hann nästan färdigt. Så kom de då äntligen våra första wwoofare. Först ut var Becky och Lasse. Becky är amerikan och Lasse är från Sverige. Senast bodde de i New York men nu har de tänkt flytta till Sverige. De kom i söndags och redan på måndag morgon klockan åtta var de i full gång och jobbade. Tanken är att de jobbar mellan åtta och två mot att vi står för mat och husrum. En fantastisk idé som vi verkligen gillar.
Det första vi satte dem på vad att rensa rödbetsbäddar. Ju mer man rensar fram till midsommar desto lättare blir det sedan brukar rutinerade grönsaksodlare säga – men det är inte alltid man hinner med så bäddarna var rejält fulla med ogräs. 
Bäddarna täcktes sedan med gräsklipp som vi fått av grannen. Det märks en väldig skillnad i mängden ogräs i de bäddar vi har hunnit täcka om man jämför med de otäckta.
Sedan fick de börja gräva var sin bädd. Hälften av årets bäddar är grävda men det återstår fortfarande 12. 
Kvickroten är tät med långa rötter. Ytan borde varit täckt – men det har den inte varit. Varje kvickrotsstrå har en lång rot som man bör få upp hel. Det är verkligen ett tröttsamt jobb och i sommarvärmen vi har nu så orkar man inte mer än några timmar på förmiddagen.
Lasse kom på eget initiativ på att han kunde konstruera en vattenkärra av en gammal cykelkärra som vi har. 
Det ser lovande ut.
Fler bilder kommer när det är klart. Nere i odlingskammaren skolade vi om de gurk- och squashplantor som behövde mer jord.
Som alltid så har vi fler plantor än bäddar. 
Vi tog därför en stycke mark som så småningom ska bli gräsgång för att ge oss gräsklipp till bäddarna. 
Marken där är full av ogräs och ojämn och vi inser att vi inte kommer hinna göra gräsmatta där i år. Därför luckrade vi upp marken med bredgrepen. Vi drog bort det värsta ogräset och gödslade med hästgödsel. Sedan täckte vi med svart nedbrytbar majsstärkelseplast. Det är ett jobb som är omöjligt att göra på en person. Rullen är tung och man måste täcka kanterna med jord innan den blåser iväg. 
I den gjorde vi sedan hål och sedan planterade Becky och Lasse drygt 150 grönkålsplantor. 
Planteringen blev väldigt mycket noggrannare gjord än om vi hade gjort den själva. 
Ogräset kommer att växa igenom plasten så småningom men då har grönkålen kommit så långt så den klarar sig ändå. Becky klöv den ved som återstod för i år. Nu är det klart. Ett dåligt samvete som plötsligt bara försvann. 
Dessutom hann hon med att snickra ihop en hög biramar som snart kommer att behövas om bina fortsätter att flyga som de gör. Det är en syssla som vi borde ha hunnit med under vintern. 
Normalt kännetecknas arbetet på gården med att vi angriper det mest panikartade. Plötsligt idag kände vi att vi hann med ”ej panikartade saker”. Vi började ge oss på sådant som istället kan kategoriseras som nödvändiga. 
Kanske kommer vi innan sommaren är slut ner på avdelningen önskvärda.
Fönstertvätt och rengöring inomhus. 
Målning utomhus och inomhus.
Plantering av tomatplantor och många andra sysslor gjorda. 
Det märks en väldig skillnad när man är många som jobbar. 
Så mycket mer som blir gjort på kort tid. Man förstår att det fanns drängar och pigor på gårdarna förr och att det, som i vårt hus, ofta var plats för generationsboende där flera generationer delade på sysslorna. 
Vi är glada att vi får låna den äldre och den yngre generationen ibland.
I höstas rullade Sara och Guillaume in stommen, som skulle bli utedass, i ladan. De har sedan varit här allt som oftast under vintern och snickrat och designat. Tanken med utedasset är framför allt att man inte ska behöva gå in i huset när man är ute och jobbar med leriga skor och skitiga kläder men också för att ta tillvara urinen och sprida det på gräsmarker som gödning.
För att staga upp dasset fäste vi två långa reglar på var sin sida så vi skulle kunna vara många att dra. 
Väl på plats skruvade vi på trappan och monterade skylt och fågelholk. 
Inuti satte vi upp porslinstallrikar med lokala motiv, hängde upp handdukar och dassrullar samt fyllde vattencisternen med tvättvatten. 
Vattentoaletter som blandar kiss och bajs gör att det blir svårt att ta tillvara näringen sedan. Blandningen stinker dessutom kraftigt. Vårt utedass har en sits som heter Dass-Isak som gör att urinet hamnar i ett hål som har en slang kopplad till sig. 
Slangen leds ut genom väggen och hamnar i en hink med lock som vi grävt ner i marken. Man spolar med en mugg vatten. Urinet luktar naturligtvis en del men inte lika illa som urin-bajs-blandning. I urin finns könshormoner, bland annat östrogen från kroppen och från p-piller. När det gäller vattenmiljöer är könshormoner en miljöfara som kan förstöra könsutvecklingen hos fiskar och andra vattenlevande djur, men på land är det inte samma sak. På land bryts östrogenet ner ganska snabbt och ansamlingen av könshormoner i åkermark påverkas tydligen mer av kogödsel än av människo-urin.
Sara och Guillaume ska ha stort tack för vårt fina dass och Agneta ska ha stort tack för målningen i rekordfart. Sofia, David och Tilda ska ha tack för att ett ganska tungt dass kom på plats.
Det obligatoriska kungaporträttet saknas naturligtvis inte. 
