Nej, den har inte gått sönder. Det skulle annars vara en anledning till att uppmärksamma den. Vi lade märke till vattenpumpen när vi var spekulanter på gården. Den såg ok ut, nästan ny. Den hade i alla fall färgen kvar och den såg ganska kraftig ut. Det var visserligen 40 år sedan gården hade mjölkkor men kor dricker mycket vatten så vi var övertygade om att kapaciteten skulle räcka.

Vi hade fel. När vi vattnar så når inte vattnet särskilt långt och om någon duschar samtidigt med bevattningen så tar det ett tag innan man blir av med tvål och schampo.

Ejektorpump till vänster, gammal hydrofor till höger.

Pumpens tryck är höjt till så mycket som hydroforkärlet tål, 4 bar. Det gör susen i några sekunder efter att man öppnat kranen …

Så här fungerar det tror vi: Pumpen jobbar med att fylla hydroforen med vatten. När den gör det komprimeras luften som finns över vattnet i hydroforen. När det inställda max-trycket 4 bar är uppnått så slår pumpen ifrån. Den komprimerade luften fortsätter nu att trycka ut vattnet även när pumpen är avstängd och först när trycket  sjunkit så går pumpen igång igen. Mängden luft i hydroforen är viktigt för att det här ska fungera. Det finns en ”bildäckventil” högst upp för att fylla på luft. En inköpt tryckmätare och en hel del googling gör att vi nu fått pumpen att ge mer än innan, men inte tillräckligt mycket.

När vi fått upp hydrofortrycket till max och öppnade kranen så var vi glada i 5-10 sekunder då vattnet med högt tryck sprutade ur vattenspridaren. Sedan visade det sig att pumpen inte hann fylla på i samma takt som vattnet rann ur så trycket sjönk, flödet minskade och allt var som förut. Det visade sig att pumpen inte klarade av att hålla samma takt som vattenkranen så trots högre tryck i hydroforen så blev resultatet det samma.

Fortsatt googling och koll med fackfolk visade att pumpen nog fungerar som den ska men att den jobbar med en ineffektiv och föråldrad teknik. Det är en så kallad ejektorpump som pumpar upp vatten ur ett borrat hål i berget genom att, nere i hålet i ett rör, spruta vatten uppåt i en kraftig stråle och på så sätt få med sig vatten upp. Så har vi i alla fall förstått att den fungerar.  Vid nyinstallationer idag sänker man i stället ner en smal och ganska lång pump i hålet. En pump som är nedsänkt i vattnet har mycket lättare att göra ett bra jobb men måste naturligtvis vara helt tät. El under vatten är lite speciellt och det var nog därför det inte var vanlig förr.

Så det visar sig att ejektorpumpar ger ganska litet vattenflöde. Det är trevligt att de är konstruktioner med lång livslängd men det är en klen tröst när man vill vattna en bit bort och vattnet nästan sipprar efter några slanglängder. Det finns utgifter som känns mindre kul och ett pumpbyte är ett exempel på det, så det kommer nog trots allt att dröja ett tag innan det sker.

Å andra sidan så vill vi egentligen inte vattna med vatten direkt från brunnen. Vattnet är för kallt för att växterna ska må bra. Vi vill vattna med ”tempererat” regnvatten och, om inte det räcker, brunnsvatten som mellanlagrats i IBC-tankar. De har vi redan köpt in men än så länge har vi inte hunnit bygga upp det fundament som de ska stå på och montera dem. Kanske räcker det sedan för att duschen ska bli som vanligt igen?