Kategori: renovering (Sida 3 av 8)

På lördag är det dags att lerklina väggarna i blivande badrummet men det är mycket som ska fixas innan dess. I måndags var Magnus från Trampverkstan här och hjälpte oss att fixa till runt fönstren. Han kommer också att handhyvla fönsterfoder så vi får samma slags foder runt fönstren som vi har runt dörrarna. De ska dock på först efter att leran är på plats.

Eftersom fönstren som sitter i rummet nu inte är original så har de tidigare ägarna lagat i ovanför. Istället för att lerklina ovanpå så har de spikat fast tretex och sedan tapetserat. Tretexen och leran runt omkring har rört sig olika så tapeten har bucklat sig. Nu har vi tagit bort tretexen och ersatt den tunna brädan med mer stabila grejer. Magnus har yxat till det nya materialet så att leran ska fästa ordentligt på lördag.

Tanken har hela tiden varit att behålla all lera på väggarna som sitter fast ordentligt. Ytterväggarna har vi dock fått ta ner all gammal lera på då den släppt på de flesta ställena. Problemet med den leran som satt fast var att det även satt tapet på. När vi lerklinar på tapeten kommer den att bli blöt och då finns det risk att tapeten släpper från underlaget. Därför har jag denna vecka pillat tapet i omgångar. Idag vätte jag ordentligt med en blomspruta för att lättare få loss tapeten men den gamla leran från 1908 innehåller så mycket sand och annat material och så lite lera så den blev till gröt när den fick vatten på sig. Frågan blev då hur den skulle reagera på lördag.

Till slut bestämde jag mig för att ta ner all gammal lera. Den finns fortfarande kvar under pärlsponten tillsammans med sex lager tapeter men nu är all lera nertagen. Ena väggen är gjord av stående stockar istället för liggande. Varför har vi inte någon aning om men bakom dessa finns trappan upp till andra våning. Kanske har det betydelse?

Det blev rätt många timmar med stämjärn och klubba. Skillnaden i arbete mot att ta ner leran från de två ytterväggarna var stor. På ytterväggarna trillade det mesta i stora sjok men på de två innerväggarna lossade kvadratcentimetrarna lite i taget.

Många timmar senare var all lera borta.

De två ytterväggarna är drevade med någon form av rep. Kanske är det hampa eller också är det lin.

Runt fönstrena har de drevat med tagel förutom under tretexen där det var isolerat med mineralull. De två innerväggarna är drevade lite olika. Väggen mot kontoret är drevad med sönderklippta jutesäckar.

Väggen mot hallen är drevad med gamla svarta och röda tygbitar.

Vi kommer att fylla i med lin som vi har en hel del av. Det känns bra att få bort all mineralull och att jobba bara med naturliga material i rummet.

Det är fascinerande att de nästan uteslutande har använt lokala material när huset byggdes. En hel del av stockarna är dessutom återvunna från något annat hus. Det kan man se eftersom det finns helt omotiverade urtag på flera ställen.

Nytt lin som ska på plats för att få rummet vindtätt.

Vi bor i ett gammalt timmerhus med tapeter på väggarna. Det har tapetserats om många gånger i vårt hus men under alla lager hittar man originalbehandlingen av väggarna. Den består av lera. Det är i princip bara orginallera på väggarna.

På två ställen har tidigare omtapetseringar lett till att man lagat i den gamla leran med ny mycket ljusare lera.

På många ställen har tidigare omtapetseringar inneburit att man rivit bort lite tapet och hjälpligt spikat fast lera som lossat från väggen.

Vi gillar att vi kan renovera vårt hus med lokala naturliga material och tanken på att ersätta leran med gips känns inte alls lockande. Vi kommer alltså att lerklina väggarna på nytt.

Vi började med att riva bort så mycket tapet som gick. En hel del lossade lätt från leran medan det ibland satt stenhårt. På flera ställen buktade leran ut från väggen och hade lossat helt men satt fortfarande ihop i sjok.

Leran från 1904 är annorlunda än den vi kommer att använda nu när vi gör nytt. Den gamla leran innehåller mycket sand och förmodligen mycket koskit men inte lika mycket fet lera som vi kommer att använda. Vi tyckte det var konstigt då det finns gott om lera i markerna på gården. Vi har dock fått förklarat för oss att det ofta var så förr eftersom man inte hade möjlighet att bearbeta leran i en tombola eller tvångsblandare som vi har idag. Det gör att leran från förr inte binder lika lätt och då blir man ju ändå mer imponerad över att den sitter kvar efter över hundra år.

På vissa väggear har leran visserligen spruckit längst med stockarna men den sitter som berget och har inte lossat alls.

Efter ett tag upptäckte vi ett mönster. De två ytterväggarna hade nästan inte någon lera som satt riktigt fast medan de två innerväggarna hade mycket lite lera som satt löst. På vissa ställen ser man att de fyllt ut skarvarna mellan två stockar med smala brädor/pinnar.

Men på andra ställen har de som lerklinade väggarna 1904 har inte brytt sig om att fylla ut djupa skarvar mellan stockarna vilket resulterat i att leran spruckit onödigt mycket. Förmodligen sprack den längst med stockarna redan tidigt men de som gjort de efterföljande tapetseringarna har inte orkat börja om från början.

På den här innerväggen ser man ganska tydligt att det är liggande stockar ovanför dörren medan det är stående stockar till höger om dörren. Leran sitter fortfarande fast fint på nästan hela väggen men har lossat lite grann.

På denna yttervägg sitter nästan ingen lera fast. Här kommer vi få det svårt bakom rören till vänster om fönstret. Det är inte mycket utrymme mellan rör och vägg.

När vi så småningom sätter igång att lerklina väggarna kommer vi till stor del att följa det Ler-Ulf så pedagogiskt gör i sina filmer på youtube.

Innan man sätter igång bör man rensa bort allt som är gammalt och löst. Stockarna är huggna så att de får ”fjäll”. Det är för att de inte ska vara helt släta utan ha en yta som leran kan fästa mot. Ibland använde man vassmattor och idag ser man ofta att folk använder nät på väggen. Vi kommer dock att köra direkt på de huggna stockarna.

Först blandar man ett lerklister som består till stora delar av lera med inblandning av spån, linhack eller halm. Denna lera kletas på med händerna för att få en bra vidhäftning. Har man hålrum eller sprickor så lägger man gärna i torkad lera eller bitar av trä. Leran krymper när den torkar och då är det inte bra att det är för stora lager på ett ställe. Det är förmodligen ett av problemen men lerkliningen från 1904. När lerklistret är på tar man kafferast för att klistret ska få sätta sig lite innan det är dags för grovlagret.

Grovlagret gör man av en blandning med 1/4 lera , 3/4 sand och sedan tillsätter man fibrer, vatten och eventuellt gödsel. Här kan man återanvända puts från det gamla lagret om man blöter upp det. Grovlagret ska vara 1-2 cm tjockt. Det som sitter på våra väggar varierar en hel del i tjocklek men några 2 cm är det inte någonstans. Leran läggs på med händerna eller med murarslev och jämnas till.

Man kan fästa ett nät av lin i det våta grovputslagret för att förstärka ytterligare. Dagen efter kan man göra spår för att nästa lager sedan ska fästa ordentligt. Grovputslagret ska torka ordentligt innan man lägger på en finputs. Då kan det vara bra att förväta ytan på grovputsen för att få optimal vidhäftning.

Ska man tapetsera på lerklinade väggar så bör de rollas med tapetklister först och sedan bör man använda rätt riktigt med klister även vid tapetseringen.

Vi har de senaste veckorna lagt en hel del tid på att pilla bort tapet och ta ner löst material. Tanken var att vi på lördag skulle sätta igång men vi fick lite kalla fötter och ringde Ler-Ulf som bor i Mölndal och han var snäll och lovade att komma ut till oss i morgon fredag för att kolla på våra väggar och vårt material. Sedan kommer vi att bestämma en ny dag där vi sätter igång själva. Det visar sig att i vår gårdssamverkans grupp så är tre gårdar på väg att lerklina väggar. Kanske blir det så att vi hjälps åt på alla ställen så att vi kan resonera oss fram under arbetet och utvecklas till att bli riktigt proffsiga på lerklining. Det skulle kännas bra!