Ledningstal i gödselvatten

Nässelvatten och vallörtsvatten är vanliga att använda för att kunna tilläggsgödsla grödor som behöver lite extra näring. Efter att vi börjat mäta ledningstal i dessa så känner vi oss inte helt nöjda utan har funderat över hur vi på ett mer kontrollerat sätt ska kunna skapa egen gödning. Att skapa sin egen gödning känns ännu viktigare efter alla pyralidlarm. Nu extraherar vi gödselvatten ur vallört utan vatten.

Vi odlar vallört sedan många år. Dels för att göra gödselvatten och dels för att helt enkelt skära av och lägga bladen runt träd och buskar som täckmaterial. Vallört har mycket gott rykte inom permakulturkretsar och det sägs att plantorna kan ta upp näring från djupa jordlager som sedan finns i plantans blad.

Vi har tidigare skrivit om hur vi mätt ledningstal i nässelvatten och vallörtsvatten i inlägget Ledningstalsmätare och där förklarar vi också vad en ledningstalsmätare är.

Vi tycker att vi fick för svajiga resultat i de gödselvatten vi gjort i ordning. Ledningstalen varierade mycket mellan olika omgångar av gödselvatten.

Nu har vi istället för att lägga blad i vatten knökat ner så mycket vallört som vi kunde i blåa tunnor utan att hälla på vatten.

Lager efter lager har vi sprayat med EM utblandat i vatten. (EM står för Effektiva Mikroorganismer och är samma mikroorganismer som finns i bokashiströ)

Tanken var att sätta på lock med metallring på alla fyra tunnorna men just då hittade vi bara en ring så det blev en tunna som fick ring direkt, en tunna som fick en ring efter en vecka och två tunnor som inte fick någon ring alls.

Så kan det gå när man har mycket att göra. Men tack vare detta så fick vi lite olika processer i de olika tunnorna. Den med metallring har vi fått öppna ett par gånger för att släppa ut överskottsgaser då det har jäst i tunnan.

I de två tunnorna utan metallring var innehållet till viss del täckt med vitt mögel och det var bara stjälkarna kvar. Bladen hade blivit till slem. Innehållet hade sjunkit ihop till hälften och svart vätska hade bildats i botten. Det hällde vi av och mätte ledningstalet i. Ledningstalsmätaren visade 10,00 i båda tunnorna. Det luktade inte mycket men var en hel del flugor.

Sen öppnade vi tunnan som fick metallring efter en vecka. Där fanns ingen mögeltillväxt men även här hade bladen förvandlats till slem. Vätskan vi hällde av var svart och även den visade 10,00.

Den sista tunnan som haft metallring luktade syrligt. Bladen på vallörten fanns fortfarande kvar och vätskan var inte svart utan grönaktig.

Även här visade ledningstalsmätaren 10,00. Innehållet var mycket behagligare att hantera och det fanns inga flugor.

Det kändes först väldigt bra att ledningstalet var det samma i alla fyra behållarna. 10,00. Men det visade sig att mätaren bara går till 10,00 så ledningstalet kan alltså vara högre än så.

Nu har vi knökat ytterligare en tunna full med vallört och sprayat så får vi se om det visar samma resultat. Det skulle kunna bli skillnad eftersom vallörten denna gång var äldre men det får vi se.

Vi hällde upp vätskan på petflaskor. En liter hällde vi i en tioliters vattenkanna och spädde sedan med vatten. En del gödselvatten och nio delar vatten gav ett ledningtal på 3,87. Lagom för att gödselvattna tomater men för starkt för det flesta andra växter.

Eftersom det inte var tomater som skulle gödselvattnas idag så hällde vi hälften av blandningen i en annan kanna och fyllde på med vatten i båda.

Det känns bra att kunna följa ledningtalet. När vi fick ner det till 2.00 så kände vi oss nöjda och vattnade majsen som behövde lite extra näring.

På bilden ovan ser ni resterna av vallörten som varit i tunnan med metallring till vänster och den som varit utan metallring till höger.

För att EM-bakterierna ska fungera optimalt har alltså frånvaro av syre betydelse. När vi gör detta igen ska vi se till att ha metallringar till hands så vi inte slarvar med det.

Många odlare som odlar ekologiskt köper gödsel i flytande form för att till exempel kunna vattna tomatplantorna vid uppdragning. Många tycker det är bökigt med egengjort gödselvatten då det luktar så illa. Men med hjälp av EM slipper man lukten. Genom att använda metoden ovan så slipper man dessutom osäkra värden och för låg koncentration av näring. Man slipper också köpa gödsel och efter pyralidskandalen känns det än viktigare. Lena Israelsson ska ha stor heder och många tack för att ha kämpat för att ta reda på och informera odlare om pyralider i gödning. Viss KRAV-märkt gödsel visat sig ha rester av pyralider från konventionellt odlade grödor som allvarligt skadar plantorna. Många odlare letar därför efter alternativ. Kanske kan detta vara ett?

5 kommentarer

  1. Mílú Nedgård Svärd

    Intressant! Men vad är EM?

    • Ylva Lundin

      EM står för Essentiella Mikroorganismer 🙂

  2. Kurt

    De här stora bladytorna innehåller enormt mycket mikroorganismer, så att spraya med EM har ingen som helst effekt! https://doi.org/10.1016/j.apsoil.2010.08.007

    • Ylva Lundin

      Tack för länk Kurt. Men studien, som i sig är mycket intressant, är gjord på levande plantmaterial i fält. Jag tror inte heller att EM har så stor effekt där, under förutsättning att man har en levande jord med mycket mikroliv. Men vår erfarenhet är att vid hantering av dött material så får du framför allt inte samma lukt som du får utan EM. Alla som gjort nässelvatten någon gång vet hur det stinker. Tillsätter du EM så händer inte det. TIllsätter du dessutom EM och ser till att det är lufttätt så blir nedbrytningen en helt annan så jag håller inte med dig.

  3. Majastina

    Vad intressant. Har själv experimenterat lite i sommar och har just blivit så osäker på hur ”stark” gödningen är. Med denna metoden ser du ju också hur mycket lakvatten det bli. har man vatten från början är det svårt att veta hur man skall späda. Hoppas allt är bra!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

© 2024 Östängs gård

Tema av Anders NorenUpp ↑