En av de saker som förvånat oss mest sedan vi blev bönder är alla regler, lagar och förordningar som vi tvingas förhålla oss till. Vi blir uppläxade, kontrollerade och uppsträckta på ett sätt som vi inte upplevt sedan vi var barn. Det känns som om myndigheterna, när det kommer till lantbruket, inte vågar lite på att professionen vet vad de sysslar med. Detta ger en känsla av obehag för de som producerar mat och det är illa då vi behöver fler lantbrukare och inte färre i osäkra tider.
Vi var över 50 år när vi gav oss in i jordbruket och vi måste nog säga att vi ALDRIG tidigare i någon bransch eller verksamhet som vi varit inblandade i så har vi stött på så många regler, dokumentationskrav och förordningar som i vårt nuvarande liv.
Det är SAM-ansökan, get- och fårräkning, stalljournal, öronmärken, medicinjournal, tvingande undersökningar att fylla i, anmälningar att göra, odlingskontroller, djurkontroller och en massa annat. Det tar en massa av vår tid och framför allt skapar det en massa irritation. Det mesta är framtaget och anpassat till stora produktionsenheter med stora volymer vilket dessutom gör att frågorna aldrig är anpassade till vår diversifierade lilla verksamhet.
Som djurägare kan du bli anmäld av en förbipasserande privatperson (kanske utan erfarenhet av djur själv). Denna anmälan leder till en kontroll och utfallet av den kontrollen beror till stor del på vilken person som kommer ut och genomför den. Har du otur blir du ovän med någon granne som anmäler dig om och om igen. (Ja, vi har kollegor som råkat ut för detta) Varje gång blir det inspektion.
Gårdarna inspekteras från ovan och planterar du ett äppelträd på något du anmält som vall (gräs, klöver och liknande) eller om du inte hinner med att slå vallen för du har blivit sjuk så kan du få avdrag på gårdsstödet. Har djuren inte märken i öronen händer samma sak.
Vi är stolta över vår gård och över det vi gör. Vi bjuder in våra kunder och allmänheten till olika öppna gårdsdagar så alla kan se vad vi håller på med. Våra djur har det bra och vi använder inte några tveksamheter i vår produktion. Men varje gång vi får ett brev från Jordbruksverket så finns där ett hot om att om vi inte gör rätt så blir det avdrag. Tonen andas misstro och straff och även om vi är nöjda med det vi gör så skapar det en oro. Att veta att vi alltid blir granskade från luften, via formulär och med personliga besök ligger och gnager i bakhuvudet.
Systemet är dessutom rättsosäkert då resultaten av kontroller och tillsyn varierar stort mellan olika kommuner, länsstyrelser och delar av landet. Vi har fått saker godkända som kollegor fått underkänt på och tvärt om.
I Land lantbruk kan man läsa om en studie från Tillväxtverket som kommer fram till ”Resultaten visar att 45 procent av företagen i de gröna näringarna uppfattar lagar och myndighetsregler som hämmande för utvecklingen, vilket är en nästan dubbel så stor andel som inom övriga företag där genomsnittet är 24 procent.”
Vi vet inte hur många gånger vi hört politiker lova att det ska bli färre regler i lantbruket. Nästan varje gång någon politiker talar om lantbruket så säger de något i den riktningen men hur går det?
Vi får tidningen Jordbruksaktuellt hem i brevlådan och i senaste numret (Nr 2 30 januari 2024 var det en artikel med rubriken ”Kraftig ökning av regler inom lantbruket”. I den kan man läsa att följande har hänt under de senaste 25 åren:
- Antalet lagkrav har mer än fördubblats
- Antalet regler har ökat med 135 %
- Antalet anmälningar och tillstånd som ska göras har ökat med 600%
- Två av tre kontrollpunkter kontrolleras av minst två aktörer!!!
- Vissa områden på en mjölkgård kan kontrolleras av fyra olika aktörer
Myndigheten för arbetsmiljökunskap konstaterar att ”Den psykiska ohälsan är generellt högre bland lantbrukare än i andra yrkesgrupper. ” och ”Myndigheters krav på lantbrukare upplevs av lantbrukarna lika svåra att påverka som det förändrade klimatet med översvämningar, torka och oberäkneligt väder som inträffar. ”
I en studie från SLU kan man läsa ”En stor del av problematiken är att lantbrukarna blir oroliga och osäkra av de otydliga regelverken. Rådgivarna uppger att lantbrukare undviker kontakt med myndigheter på grund av dåliga tidigare erfarenheter. Ett stort socialt problem som uppstår till följd av regelkrånglet är den oro som lantbrukare tvingas leva med.”
Vi inser självfallet att vissa regler behövs både för djursäkerhet och livsmedelssäkerhet och har inte några problem med det. Det är mängden olika krav och regler, att vissa saker kontrolleras av fler än en instans, attityden från myndigheter samt avgifter och tidsödande uppgifter som irriterar. Det skulle kunna göras på så många smidigare sätt med en hjälpsam attityd istället för en straffande.
Självfallet är det inte regelkrånglet som är det enda problemet som lantbrukare ställs inför men att det är ett stort problem råder det inte någon tvekan om.
När vi nu går in i en period med ökad beredskap och större fokus på eventuellt kommande kriser så vore kanske det här något för våra politiker att ta ett riktigt krafttag kring.
Utan lantbrukare är vår beredskap tämligen obefintlig.
Tack för att ni beskriver det så bra! Jag upplever samma, och förvånas framför allt av omänskligheten i det hela – det finns sällan utrymme för överseenden pga att man ex varit sjuk, en avglömd rapportering mitt i höskörd eller för att helt enkelt inte tredje part (ex veterinär) har möjlighet att komma. Majoriteten är dessutom utformat så att man känner att de utgår från att bönder saknar all form av intelligens och vars livsuppgift är att smita undan och göra dåliga saker – så mycket handlar om att hela tiden visa sin oskuld! Och medan det är jätteviktigt att jag kommer in med mina rapporteringar i tid om ex flytt av djur, så kan myndigheten, utan ifrågasättande eller ersättning, skjuta på utbetalningen av Eu-stöd med 6 månader.
Ja, det borde vi haft med – just det där att lantbrukare måste hålla tider och Jordbruksverket gör som de vill. Det hade jag till och med förträngt…