Vi har otur med våra islandshöns. Vi har sett fram mot att de ska börja värpa och de har blivit modigare och modigare för varje dag. Vi har med nyfikenhet följt deras utveckling och tänkt oss att vi har grunden till att uppförstora en islandsflock. Vi hade en tupp och tre hönor. Den vackraste hönan var svart och drabbades av Mareks sjukdom så den fick vi nacka. Idag upptäckte Jonas att Birgitta satt och tryckte i ett hörn. När han kom närmare visade det sig att hon hade ett väldigt stort sår på huvudet. Vi har inte någon aning om vad som har hänt. Hönorna går fritt ute om dagarna när vi är hemma men skadan ser inte ut som om hon blivit angripen av något djur. Vi tänkte först att kanske någon av alla katter som hänger här på gården hade varit framme. Men såret är mer som om huden fläkts av. Kanske har hon helt enkelt fastnat någonstans när hon varit ute. 
Vi tänkte först tvätta såret och se om vi kunde rädda henne men tydligen är det vanligt att hönor som är skadade blir rejält mobbade av de andra hönorna i flocken. Våra fyra lohmandamer är tykna nog som det är. Tydligen kan det bli så att de ger sig på hönor så fort de är lite annorlunda så till och med en gammal läkt skada kan ge upphov till att man blir utsatt. Vi funderade fram och tillbaka men bestämde oss till slut för att säga adjö till Birgitta och låta henne få dö. Sorgligt känns det.
Nu när vi har tagit livet av två av tre islandshönor så erinrar vi oss vad en god vän sa en gång. Hon är mycket mer rutinerad när det gäller djur än vad vi är och har de flesta djurslag. Hon är enormt duktig med djur. Hon sa att får, grisar, kor och hästar kan man betala mycket pengar för men hönor kan man lika gärna köpa så billigt som möjligt. Har man hönor som får gå fritt ute så stryker de med.
Vi kanske borde ha lyssnat på henne och räddat utsorterade äggläggande fabrikshönor och gett dem ett värdigt avslut som frigående höns på Östängs gård istället för att åka på hönsmarknader och sett ut vackra rashöns. Vi får fundera vidare på det. En sorglig dag blev det av denna i alla fall. Vi gillade Birgitta.
Lämna ett svar