Idag var det dags för potatissättning. Alla lådor som stått på golvet i gästrummet bars ut. 
De har legat ljust och svalt på ett tunt lager jord ett tag nu för att få rötter och blast. Vi har i huvudsak satsat på två tidiga sorter. Swift och Montreal och kommer att komplettera dem med eget utsäde av Amadine och Cherie. Vi tänker sätta potatis i hela område tre. Där ska vi gräva bäddar nästa år och då känns det bra med ett potatisår innan det. Tidig potatis kanske dessutom möjliggör att vi sår in någon gröngödsling innan hösten kommer. Vi får se vad vi hinner med.
Grisarna har bökat ytan tidigare men där finns kvickrot kvar så vi får se hur det går. För att jämna ut ytan har vi harvat och sedan kört med en potatiskup som har blivit kvarlämnad på gården. 
Det är skönt att få fårorna gjorda tre åt gången för det är rätt tungt arbete.
Men hur ska kupen vara inställd? Efter en del googlande var det bara att ge upp. En potatiskup är tydligen ett så uråldrigt redskap att alla bara vet hur det ska användas. Det är en enkel konstruktion, men med ett par frågetecken. Vilken vinkel ska kupen ha när den är i arbete? Toppstaget går att justera i längd och olika längd ger olika arbetsvinkel för bladen. Vilket läge ska hydrauliken vara i? På vår traktor är det inte så lätt att urskilja texterna men när den var ny har det sett ut så här.
Det kan mycket väl vara så att vi skulle använt ”Tyngdöverföringsläget” och sänkt kupen med ”Djupregleringen” istället för att sänka och höja med ”Lägesregleringen som vi nu gjorde. Massey Ferguson uppfann trepunkten och nöjde sig inte bara med att något kan höjas och sänkas. Det är en mycket raffinerad och helt mekanisk och hydraulisk apparat som än så länge är fiffigare än vad vi har kunskap att använda fullt ut.
Traktorn fick nästan inte plats mellan bäddarna i skifte ett och potatisskiftet. Det är ju inte aktuellt att backa tillbaka i fårorna så det blev en del trixande fram och tillbaka med ohjälp av en servo som inte var på humör. Kanske dags att fylla på lite olja?
Vi kommer dock inte köra mer med traktor i skifte tre. Från och med nu är det handkraft och från och med nästa år är det fasta bäddar som gäller. 
Först ut för plantering var 25 kilo Swift. Det är en extremt tidig sort och tanken är att dessa ska ge skörd till midsommar. Det är därför vi har försökt få dem att få både blast och rötter. Vissa potatisar har utvecklat båda men vissa har knappt fått blast. 
Vet inte vad det beror på och vi vet inte heller hur stor betydelse det kommer att ha för utvecklingen. Tidigare har vi bara groddat potatis så det ska bli spännande att se hur det här fungerar. Åtta rader med Swift som skulle täckas med jord. 
Ibland hade fårorna blivit djupa och då var täckandet lätt men på vissa ställen hade potatiskupen inte lyckats gå ner i jorden och där blev arbetet mycket tyngre. Nästa år ska vi försöka få djupare fåror – om vi nu väljer att odla potatis på samma sätt då. Ni som läst bloggen länge kanske minns att vi förra året la potatisen på tidningar som vi täckte med halm. Vi får se efter detta år vilken metod som passar oss bäst. Efter Swiften var det dags för nästa sort som heter Montreal. Det ska inte vara en lika tidig sort men trots det hade dessa potatisar både fler rötter och mer groddar. Får se om det betyder att de utvecklas tidigare även i fortsättningen.
Potatis bör inte sättas i jord om det är under åtta grader i jorden. Vår jordtermometer visar 15 grader. Potatisblast mår inte bra av frost så alla potatisarna grävdes ner så att ingen blast kommer ovan jord. Dessutom täcktes Swiften av fiberduk för att skynda på växandet. Eftersom vi hade en del lönearbete att sköta idag också så blev det bara 16 potatisrader satta. Amadine och Cherie får ligga kvar i förodlingskammaren ett tag till.
Palsternackorna var en sorglig historia. Alldeles mjuka och inte något att ha alls. Palsternackan som stått kvar ute i tjälen (högst upp nedan) hade definitivt klarat sig bättre. 
Kanske är det bättre att inte ta in palsternackor utan att lägga ett lager halm över så att inte tjälen tar dem och sedan hämta in när man behöver fram till våren?
Delar av dem var lite mjuka och fick skäras bort men på det stora taget har de hållit sig bra. Lagringen av rotsaker verkar vara svårare än odlandet. Vi har varit så pass tidspressade i höst så vi har inte riktigt kunnat förbereda oss och läsa på ordentligt. Det får bli bättring till nästa år för nu har vi inte några palsternackor eller morötter kvar. Det känns lite trist även om vi kan glädjas åt potatis och lök.
